Inte stolt
Idag var jag på begravning. Det sista jag tänkte på vad min viktnedgång, såklart. Men eftersom denna blogg handlar om det så blir ju detta från det perspektivet. Jag kan säga att detta var det värsta tillfället att inte äta. Det känns så jävla banalt att när släkten skall äta tillsammans, nä, då sitter jag med en tom tallrik framför mig och folk frågar såklart varför. "För jag är på diet". Så värdsligt.
Det är nästan så jag ångrar mig nu, att jag höll fast vid dieten. Jag känner mig inte alls stolt, faktiskt. Tvärt om.
Men så blev det, och jag tror ju inte att någon går och grubblar över det... Men ändå, jag känner mig lite dum.
Trött på det här nu. Skall på uppföljningssamtal denna veckan, får prata om det då.
