Följ med mig när det går utför...
Hej!
Väger 64 kg på min egen våg, och skall på tisdag vara på min målvikt på 63 kg. Jag hoppas iaf att jag väger 63kommanått. Så att jag får se den där 63:an. För känns dumt att snubbla på mållinjen, och det känns OMÖJLIGT att köra fler veckor med ersättare. Som ni märker är det tufft att hålla fast vid det för mig, jag fuskar.
Igår åt jag korrekt fram till kvällen, då jag istället för ersättare åt lite choklad och chips. Kanske blev 200-400 kcal godis, så inte så jag äter MYCKET, men det är ju grymt onyttigt och knäppt att äta godis till kvällsmat. Känns liksom som jag hamnar i en osund spiral på resan med hungern. Ingen av de jag rest med vet om att jag går på Itrim (misstag 1 tror jag) och så lockas jag av massa godis av människor (de insisterar på att jag ska smaka och trugar), i kombination med stress och för lite sömn: ett framgångsrecept för att halka dit. Fast har ju ändå gått ner i vikt, även om det inte varit så mycket.
Men nu är jag hemma. Och jag är riktigt kass i magen - lös i magen, lite gasig och mår illa. Helt normalt efter mycket stress, lite sömn och urdålig mat.
Jag känner just nu att jag bara vill börja äta RIKTIG mat - massa grönsaker, nyttig lagad, fiberrik och oprocessad mat med protein så jag kan bygga muskler, känna mig pigg, stark och börja träna. Jag känner mig liksom svag och lite sjuklig just nu. Sen längtar jag efter att få ha undantagsdag och njuta av pizza, öl och chips. Jag vill bara ha normala hälsosamma matvanor. Inte nån himla micromat och chokladbar, blä!
Känns som ni får följa med mig när det går utför på bloggen, haha. Tidigare har jag följt programmet till punkt och pricka. Men det var när jag upptäckte att jag inte var klar på 7-8 veckor som först var sagt som jag kom ur banan. Men som sagt, på tisdag ska det vara klart med ersättarna och igång med den riktiga maten igen.